Apportering i vatten

Jag var rätt så reserverad för vatten när jag kom hit. Matte traskade över en bäck redan första dagarna och då talade jag om att jag minsann inte alls tänkte sticka ner tassarna i det där!
Men matte stod obevekligt kvar på andra sidan så jag blev tvungen att göra ett stort hopp över vattnet.
Men när vi var ute med Myran och det var sådär hiskeligt varmt ute så visade gon mig att det faktiskt är superskönt att gå och vada och dricka lite. Och efter det har jag trampat i varenda litet vattenhål jag funnit.

Häromdagen var vi vid ett hundbad utanför stan där familjen bestämt sig för att äta. Jag trampade rakt ut i vattnet och matte bad mig apportera en pinne där ute. Men pinnen flöt längre och längre ut och jag hann inte ifatt den. Jag vågade verkligen inte ge mig ut där jag inte bottnade. Men jag är inte dum, så efter att ha suktat länge nog efter den där pinnen så såg jag mig om och hittade en närmare som jag hämtade in till matte.

Det blev rätt kallt till slut men jag tyckte det var så roligt att bada så jag ville inte gå ur vattnet. Matte fick ropa skarpt till slut för att jag skulle lyssna.
Hon var rädd för att jag skulle få kramp sa hon. Fjantigt!











Men jag får erkänna att det inte var så dumt att sitta i den varma bilen efteråt. Speciellt inte som det slutade med en tripp till Rilo där jag fick en grisknorr att tugga på och nytt smaskigt foder.

Kommentera här: