Ja, så tänkte jag börja min berättelse om mitt liv här hos tokarna på Tokarp i Jönköping.

Det var nämligen den dagen jag lämnade mitt förra hem för att åka den snirkliga vägen genom skogarna till Jönköping. Jag skulle bli stadsbo, efter att ha levt i ett mindre samhälle mina första månader i livet.
Lite grät jag över mitt öde men la mig sedan till ro i bagagen och lät mig föras mot nya äventyr.

 

  När vi kom hem så gick vi in i ett jättehögt hus och tvåbeningarna som hämtat mig tryckte på en knapp så att två dörrar öppnades. Där skulle vi gå in i en liten låda som var full av dofter efter andra hundar. En tik och en hane kunde jag absolut känna doften av... jag hoppades att jag skulle slippa träffa dem! Sedan stängdes dörrarna och jag fick lite panik då lådan började röra sig. Den ena tvåbeningen, hon som höll i kopplet och som jag numera kallar för matte, sa åt mig att sitta och så hade vi ögonkontakt tills lådan slutade röra sig och dörrarna öppnades igen. Då ville jag så klart skynda mig ut på gatan igen men döm om min förvåning då vi plötsligt befann oss någon helt annanstans.
Tvåbeningarna öppnade en annan dörr och där gick vi in. Jag hade kommit till mitt nya hem. Där fick jag gå omkring och nosa medan tvåbeningarna lagade mat och åt. Där fanns en säng till mig och skålar att äta ur. Och matte gosade med mig jättemycket och langade sedan upp ett tuggben ihop med mina gamla leksaker. Jag kände att det nog kunde bli bra det här.


 Det ringde på dörren också, den där första dagen. Det var någon som kallades farmor och hon verkade jättesnäll. Hon stannade på middag och följde med ut på promenad. Koppelpromenad, det ska jag nog ta itu med så småningom... det är mycket lättare att springa fritt ju!
Oj vad många lukter det fanns där i området. Massor av hundar måste det bo här för det var fläckar överallt som jag måste undersöka. Och här bor harar och rådjur också, men dem kan jag berätta om i nästa inlägg.

  Jag somnade gott på kvällen, men inte förrän matte hade burit in min bädd till sin sängsida. Det var mycket att smälta och jag var väldigt trött.